Russian, 1869-1940  Related Paintings of Filip Andreevich Malyavin :. | The Farmhouse human Weave socks | Two Gril | The portrait of Old lady | Girl | Portrait |
Related Artists:
Palma Vecchio
1480-1528 Italian Palma Vecchio Gallery His birthdate is calculated on Vasari testimony (1550) that he died aged 48. By March 1510 he was in Venice, where he spent his working life. The stylistic evidence of his earliest works suggests that he was apprenticed to fellow Bergamasque artist Andrea Previtali, who had studied under Giovanni Bellini. A signed Virgin Reading (1508-10; Berlin, Gemeldegal.), which may be Palma Vecchio earliest surviving painting, is strongly reminiscent of his teacher. Previtali returned to Bergamo in 1511, and the main corpus of Palma work can be dated from this time. Palma Vecchio oeuvre reflects the change from an early to a high Renaissance conception of the human figure in secular and religious art. He specialized in certain themes that became established in the repertory of genres of the Venetian school in the generation after him. The principal of these were the wide-format SACRA CONVERSAZIONE
Thomas Phillips
(18 October 1770 - 20 April 1845) was a leading English portrait and subject painter. He painted many of the great men of the day including scientists, artists, writers, poets and explorers. Phillips was born at Dudley then in Worcestershire. Having acquired the art of glass-painting in Birmingham under Francis Eginton,[1] he visited London in 1790 with an introduction to Benjamin West, who found him employment on the painted-glass windows of St George's Chapel at Windsor. In 1791, he became a student of the Royal Academy, and exhibited there, in 1792, a view of Windsor Castle, followed in the next two years by the "Death of Talbot, Earl of Shrewsbury, at the Battle of Castillon," "Ruth and Naomi," "Elijah restoring the Widow's Son," "Cupid disarmed by Euphrosyne," and other pictures. After 1796, he mainly confined himself to portrait-painting. However, the field was very crowded with the likes of John Hoppner, William Owen, Thomas Lawrence and Martin Archer Shee competing for business; consequently, from 1796 to 1800, his exhibited works were chiefly portraits of gentlemen and ladies, often nameless in the catalogue and of no great importance historically-speaking.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).